Om politikerna i Chile lyckas behålla sitt engagemang tar landet ett jättekliv i sitt politiken för förnybar energi. Chile har satt upp det ambitiösa målet att minska sin ekonomi till 2050. Denna plan innebär inte bara en utveckling mot rena energier, men också en strukturomvandling som innebär flera tekniska, sociala och ekonomiska utmaningar.
Ett av huvudmålen är att begränsa utvecklingen av nya kolbaserade anläggningar och fastställa att alla projekt av denna typ måste ha system för avskiljning och lagring av kol (CCS) eller motsvarande teknik som minskar utsläppen. Dessutom överväger planen en gradvis stängning av befintliga termoelektriska anläggningar. Enligt prognoserna för Chiles energiministerium, räknar landet med att mer än 70 % av dess energimatris kommer att baseras på förnybar energi år 2050.
Beslutet att påbörja denna process togs gemensamt av landets största elbolag, såsom AES Andes, Colbún, Enel och Engie, och fick stöd av regeringen. Faktum är att under president Michelle Bachelets mandatperiod undertecknades ett avtal om att inte längre bygga kolkraftverk utan teknik för avskiljning av utsläpp och att påskynda nedläggningen av befintliga.
Initiativ i linje med Parisavtalet
Chiles avkarboniseringsplan är i linje med de åtaganden som förvärvats i Parisavtalet. Enligt den tidigare energiministern Andrés Rebolledo har Chile exceptionella förhållanden för utveckling av förnybar energi, främst på grund av landets rikliga sol- och vindresurser. "Vi har satt upp ett mål att år 2050 kommer mellan 70 och 90% av vår matris att bestå av förnybar energi", sa han.
Detta optimistiska tillvägagångssätt återspeglas också i nyare uppgifter: Senast 2022, förnybar energi De stod redan för mer än 40 % av elproduktionen i Chile, vilket överträffade kol. Detta är en dramatisk förändring från situationen 2014, då denna siffra knappt nådde 7 %.
Framsteg och utmaningar för förnybar energi
För närvarande är solenergi den mest utvecklade i landet, med storskaliga projekt som solenergianläggningen El Romero, som var den största i Latinamerika vid tidpunkten för invigningen 2016. Denna anläggning på 246 MWp har varit nyckeln till förbättra konkurrenskraften för ren energi.
Ökningen av elproduktion från förnybara källor har inte bara varit fördelaktigt för miljön, utan har också visat sig vara mer ekonomiskt lönsam. Enligt en ekonomisk konsekvensrapport, El Romero-anläggningen Det kommer att bidra med mer än 300 miljoner dollar till bruttonationalprodukten (BNP) under dess livslängd, vilket fördubblar fördelarna med en motsvarande kolanläggning.
Progressiv eliminering av kol
Med åtta kolanläggningar som stängs mellan 2019 och 2023 och ytterligare tolv planerade till 2025, ökar Chile takten mot fullständig avkolning. Det finns dock minst åtta fabriker som fortfarande inte har ett avtalat slutdatum, vilket representerar en av de största utmaningarna för Chile i den närmaste framtiden.
Ett av de mest komplexa fallen är att Centrala Guacolda, det största koleldade energikomplexet i landet, som ännu inte har ett fast stängningsdatum. Denna anläggning ligger i Huasco, en "offerzon", och har väckt oro över dess miljöpåverkan och roll i lokala föroreningar. Samhällen nära dessa växter möter inte bara hälsoproblem som härrör från föroreningar, såsom luftvägssjukdomar, utan också ekonomiskt beroende av dessa industrier.
Anläggningsnedläggningar och omställningsmöjligheter
En av de stora frågorna är vad som kommer att göras med infrastrukturen på de anläggningar som stänger. I denna aspekt kan Chile inspireras av internationella projekt. I Tyskland har man till exempel byggt om kolverk till termiska lager. En möjlighet som studeras är användningen av dessa växter för att lagra solenergi genom smälta salter. Denna teknik skulle göra det möjligt för Chile att få ut det mesta av sina förnybara resurser samtidigt som en del av den befintliga infrastrukturen bibehålls.
Ett annat alternativ som ligger på bordet är omställning av anläggningar för produktion av grönt väte. Även om detta tillvägagångssätt innebär utmaningar, erbjuder det också viktiga möjligheter att minska koldioxidutsläpp i sektorer som transport och tung industri.
Sociala och ekonomiska utmaningar
Nedläggningen av kolverk, även om det är positivt ur miljösynpunkt, innebär också sociala och ekonomiska utmaningar. Många av de områden där dessa växter finns är ekonomiskt beroende av dem för sitt uppehälle. Till exempel i Huasco-regionen har lokala fiskare och bönder uttryckt oro över hur energiomvandling kommer att påverka deras försörjning. Det är viktigt att regeringen tar itu med dessa frågor genom en inkluderande politik som erbjuder sysselsättningsmöjligheter inom sektorer som förnybar energi.
För att minimera den sociala påverkan har regeringen inrättat ett "Interministeriell kommitté för en rättvis socioekologisk övergång”, som omfattar ministerierna för miljö, energi, social utveckling, arbetsmarknad, ekonomi, gruv och hälsa. Denna kommitté strävar efter att se till att nedläggningen av kolkraftverk och övergången till ren energi genomförs på ett rättvist och rättvist sätt för alla drabbade samhällen.
Vissa samhällen, som de i Huasco, ser expansionen av solenergi som ett ljus av hopp. Det har dock väckts oro över placeringen av stora solcellsanläggningar nära jordbruks- och bostadsområden, vilket kräver noggrann planering för att säkerställa att nya sociala konflikter inte genereras.
Övergången mot förnybar energi Det representerar inte bara ett miljöansvar, utan också en ekonomisk möjlighet för Chile. När landet utvecklar sin plan för utsläpp av koldioxid kommer det att möta utmaningar, men det kommer också att öppna nya möjligheter för utvecklingen av en mer konkurrenskraftig, hållbar och rättvis ekonomi.